Mat och Klimat

Mat och klimat har tidigare skildrat hur Lia Starälv etablerat Solkulla matskog. Så här ett och ett halvt år senare har matskogen fortsatt att ta form. Och det är inte ”bara” en matskog som växer fram. 

På området har Lia också bland annat utrymme för barnbarnens lek i Snårskogen, för sinnlighet i Kreativa stigen, för biokolproduktion, växthus, glampingtält och matlagningsplats. Allt ordnat utifrån naturens egna förutsättningar, och med olika växtzoner beroende på mikroklimat. 

– Man får tänka ut var på tomten olika växter kan överleva, säger Lia och visar hur hon hittat bra placering för ett kvittenträd. Kvittenträd vill gärna ha zon 1, och det har jag här där det finns ett tak av löv som håller värmen kvar under nätterna, så det blir lite omhuldat för kvittenträdet. 

 

 

Symbios mellan arter

Träden som omgärdar kvittenträdet kallas amträd, utifrån hur de hjälper det lilla nyplanterade trädet. 

– När kvittenträdet blir större kan jag kapa lite bland amträden, för att få in mer sol så att kvittenträdet också bär frukt.

Och även trädens egna lövverk kan agera skydd för frukten. 

– Persikoträdet håller jag som en buske, då kommer inte frosten in till de blommor som växer inuti bladverket om blomningen är tidig. Persikor sätter frukt även intill stammen.

Utmaningen för att få lite mer krävande arter att överleva vintern är ofta inte kylan, utan att det blir perioder med allt för mycket fukt i marken. För att klara fuktkänsliga arter har de fått plats där det är berg under, så att vattnet rinner av snabbt.

Lias strategi är att hjälpa nya grödor de första tre åren med bevattning. Därefter ska de klara sig själva.

– Efter det märker man om en art vill bo på en plats eller inte. Vill den inte det flyttar jag den. En matskog ska ju inte behöva underhållsbevattnas, utan ska klara sig själv.

Själva matskogen utgörs därför inte enbart av de växter som ska ätas, utan också av olika former av hjälpväxter. T ex al för att ge kväve, eller träd vars rotsystem hjälper till att luckra upp jorden, och det även efter att själva träden har tagits bort och rotsystemen ruttnar. Bibelns ord om förbud mot att så två slags säd i sin åker tycks Lia således bryta mot…

– Undervegetationen består av bladgrönsaker som jag skördar tidig vår och sen höst.

 

 

Maskarna gör jobbet

Lia gräver inte i jorden själv, utan låter maskar utföra det jobbet. Genom att lägga ut klippt gräs runt plantorna tillförs näring samtidigt som det drar till sig daggmaskar som luckrar upp jorden. 

– Det är magiskt att se. Jag lägger på tjocka lager av gräs, och två veckor senare är det borta och barjord igen, det blir jord så fort!

För att hålla ogräs borta tar Lia hjälp av en gräsbarriär av växter som rabarber, libbsticka och pepparrot.

– Det är växter som har sådana blad och rotsystem att gräs inte tar sig in.

Ett annat knep för att hålla nere behovet av arbetsinsatser är förstås att välja rätt arter. I stället för att ha vanlig gul lök som måste sättas ny varje år har Lia luftlök, som förökar sig själv genom topplökarna. Potatislök är också en bra sort eftersom den ger utsäde när den förökar sig i jorden.

Lia planterar matskogen med ett skogsbryn i åtanke.

– De största träden är längst bort från solinflödet och de mindre närmare, så att skuggorna faller bortåt.

Åsikter och kommentarer


Dina åsikter och kommentarer är viktiga för Mat & Klimat!

Vi vill gärna veta vad du tycker.

Skriv till oss:

Tycker du om denna artikel?

SENASTE NYHETERNA

Upptäck mer från Mat och Klimat

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa