7 juni 2021

Befolkningen i en ort i Perus högländer har börjat använda sig av en urgammal teknik för att filtrera och lagra regnvatten. Satsningen har gett familjerna en mycket bättre tillgång på vatten under torra perioder.

Den lilla staden San Pedro de Casta ligger drygt tre tusen meter över havet nio mil från den peruanska huvudstaden Lima. Här har de 1 400 familjerna gemensamt arbetat med att återställa mycket gamla stenkanaler som används för filtrering och lagring av vatten och som kallas amunas på ursprungsbefolkningens språk.

Organisationen Aquafondo har stöttat lokalbefolkningen i projektet – vars mål är att förbättra vattentillgången lokalt, men också i huvudstaden. Organisationen ingår i en satsning som skapats i samarbete mellan Interamerikanska utvecklingsbanken och internationella miljöorganisationer.

Schematisk bild av amuna-kanalerna utanför Perus huvudstad Lima. Kanalerna lagrar och filtrerar den nederbörd som faller ned under regnperioden (Bild: Aquafondo)

Ständig risk för vattenbrist

Aquafondo arbetar för att återupprätta, bevara och skydda de vattenkällor som förser huvudstaden och dess dryga nio miljoner invånare med vatten. Lima lider en ständig risk att drabbas av vattenbrist på grund av de torra förhållandena, men också på grund av klimatförändringar och en ständigt stigande efterfrågan.

Genom stenkanalerna har familjerna i San Pedro de Casta nu fått en bättre tillgång på vatten för sina husbehov och odlingar under torra perioder.

– Vi kan nu lagra mer vatten under regnperioden, som kan användas på våra åkrar, berättar den lokale bonden Alberto Pérez för IPS.

Han ingår i en grupp från byn som har till uppgift att sköta om kanalerna, som nu även håller på att byggas ut. Det är ett avlönat arbete som finansieras inom projektet.

– Amuna-kanalerna är mycket gamla och användes redan av inkafolket, men tack vare Aquafondo kan vi nu arbeta med att förbättra och utöka kapaciteten, säger Alberto Pérez.

Den utbyggnad som nu pågår ska enligt planerna att vara klart i god tid innan den kommande regnperioden i höst.

Ökar tillgången på färskvatten

Tack vare den förbättrade tillgången på vatten har de lokala bönderna kunnat utöka sina jordbruksmarker, vilket i sin tur har lett till större skördar – och ökade inkomstmöjligheter för familjerna.

– Tidigare hade det inte gått att utöka odlingarna. Men nu planerar vi också att börja odla fruktträd, säger Alberto Pérez.

Befolkningen har även fått en bättre tillgång på vatten i sina hem, vilket har varit särskilt positivt under pandemin då behovet av att kunna tvätta händerna har ökat.

Tekniken att spara vatten med hjälp av stendiken eller genom små reservoarer kallade cochas användes redan innan de spanska kolonisatörerna anlände till Latinamerika – och har nu återigen fått ett uppsving i flera olika delar av Peru.

Limas vattenförsörjning kommer delvis från floderna Rímac och Lurín och med hjälp av den filtrering som sker via amuna-kanalerna har vattenflödet nu ökat i dessa floder.

– Alla Limas invånare har vunnit på projektet. Studier från Världsbanken har visat att 80 procent av det filtrerade vattnet går till lokalbefolkningarna medan 20 procent går vidare till staden, säger Mariela Sánchez vid Aquafondo till IPS.

Att stenkanalerna nu byggs ut betyder i sin tur att en större andel av vattnet kommer att gynna stadsbefolkningen, i takt med att lokalbefolkningarnas vattenbehov mättas.

Mariela Jara/ IPS

Se även: Satsning på klimatbyar skyddar mot översvämningar i Indonesien

Se även: Ökande vattenbrist hotar Brasiliens befolkning

Se informationsfilmen om projektet här: