Köttindustrins nackdelar är större än dess fördelar enligt en ny rapport från Impact Institute. I rapporten ”External costs of animal sourced food in the EU” utvärderas parametrar kopplade både till djurvälfärd, hälsa och miljö, och slutsatsen är att djurindustrin är negativ för både klimat, hälsa och samhällsekonomi.

– Vi har uppdragit till Impact Institute som har skrivit rapporten och utvecklat metoden för att räkna ut de verkliga kostnaderna. Arbetet har gjorts inom ramen för mitt arbete med EU:s livsmedelspolitik, i första hand den nya Sustainable Food Systems Framework Law (FSFS), samt inom ramen för den pågående revideringen av EU:s djurskyddslagstiftning, säger Camilla Björkbom, som tidigare bland annat har varit ordförande för Djurens Rätt.

Kostnaderna troligen ännu högre

Listan på de problem djurindustrin orsakar är lång. De viktigaste kan sammanfattas:

Dålig djurhållning. Köttindustrin i Europa är ett långt djurplågeri, från små vistelseutrymmen, via lidande under transporten till plågsamma slaktmetoder.

Antibiotikakrisen. Den rutinmässiga användningen av antibiotika har gjort att antibiotikaresistens breder ut sig allt snabbare. 

Folkhälsa. Den allt större konsumtionen av rött kött gör att många människor drabbas av bland annat cancer och njursjukdomar. 

Negativ miljöpåverkan i många led. Den mest konkreta miljöpåverkan är de arealer som behövs för foder till djurindustrin, men därtill kommer luftföroreningar och utsläpp av växthusgaser.

Sammanräknade är kostnaderna för dessa externa effekter åtta gånger större än nyttan. En övergång till hållbar livsmedelsproduktion skulle därför ge mycket stor positiv utväxling. 

– Troligtvis är de verkliga kostnaderna till och med ännu högre eftersom vissa parametrar, som antibiotikaresistens, inte var möjliga att kvantifiera då data saknades. Det gör att rapporten ska ses som en konservativ beräkning, säger Björkbom.

Enligt rapporten skulle ca 80 procent av de externa kostnaderna kunna kapas genom en övergång till mer vegetabilisk föda, minskad köttkonsumtion och förbättrad djurvälfärd i köttproduktionen. 

Rapporten används nu gentemot den politiska nivån i syfte att bland annat få en skärpt djurskyddslagstiftning. 

– Dessa processer får ibland ett kortsiktigt perspektiv där fokus i djurskyddslagsrevideringen läggs på direkta kostnader för bönder att till exempel fasa ut burar. Med rapporten vill vi visa att det har ett pris att inte agera och att det kostar samhället att inte göra det bättre för djuren. Men de kostnaderna betalas av skattebetalarna i form av sjukvård, ohälsa och miljöförstöring, säger Björkbom.

På kort sikt lyfter Björkbom tre åtgärder.

1. Att det görs en ambitiös förbättring av djurskyddet i EU på produktionssidan, med verkliga förbättringar för djuren.

2. Att den nya ramlagen för hållbara livsmedelssystem verkligen ser till att inte bara förlita sig på konsumentinformation för att få konsumenter att välja ”färre men bättre” animalier och mer vego, utan att den också tar sig an frågan om reklam och marknadsföring av animalier.

3. Att moms tas bort eller i alla fall sänks på vegetarisk mat.

Men på lång sikt vill Björkbom att EU:s jordbrukspolicy görs om till en Common Food Policy som inte fokuserar på att producera så mycket mat som möjligt och där merparten av stödet går till intensiv djuruppfödning. 

– Istället bör en matpolicy för EU fokusera på att göra hållbara, hälsosamma, till största delen växtbaserade, dieter tillgängliga för alla, säger Björkbom.