25 februari 2023

EU:s avskogningsförordning kan vara ett steg på vägen för att vända utvecklingen av förlust av tropiska skogar. Men det är ett otillräckligt steg i sig själv, menar Svenska plattformen för riskgrödor, som samlar omkring 30 svenska företag och organisationer som arbetar för en hållbar produktion och konsumtion av riskgrödor. Men kan man inte istället tänka sig en utveckling där riskgrödor fasas ut och ersätts av livsmedel helt baserade på andra grödor, och vad skulle det i så fall vara för grödor? 

Själva definitionen av riskgrödor är att det är jordbruksprodukter som är svårersättliga. Kaffe och kakao är exempel är riskgrödor som inte går att ersätta om vi vill kunna fortsätta att dricka kaffe eller äta choklad. Grödor som soja och palmolja går däremot att ersätta i liten skala, men inte i de volymer som skulle behövas för att helt ersätta dagens konsumtionsnivå.

Och inget säger att ersättningsgrödor skulle vara mer hållbara. Anledningen till att soja och palmolja används i så stor utsträckning är att de ger högst andel vegetabiliskt protein respektivie fett per odlingsyta, vilket gör dem billiga. 

– Drygt tre fjärdedelar av sojan som odlas globalt används till foder. I Sverige har storskalig odling av proteingrödor varit mycket begränsad, men det pågår forskning och det finns en ökad efterfrågan på exempelvis svenskodlade ärtor, bönor och raps för att delvis ersätta importerad soja. I butikshyllan går det även att hitta produkter med svenskodlade gråärter, mungbönor och sötlupiner som ett alternativ till veganprodukter med soja, säger Miriam Thunborg, projektledare för Svenska plattformen för riskgrödor.

Miriam Thunborg, projektledare för Svenska plattformen för riskgrödor.

Palmolja, som finns i omkring hälften av produkterna i mataffären, går lättare att ersätta i livsmedel och då av andra vegetabiliska oljor som raps och solros, men är svårare att ersätta i exempelvis smink, schampo och rengöringsprodukter, där fraktioner av palmkärnoljan idag är viktiga beståndsdelar.

– Att helt fasa ut soja och palmolja kräver ett systemskifte hur vi konsumerar och äter. Givet att både soja, palmolja och andra riskgrödor är viktiga inkomstkällor som bidrar till minskad fattigdom handlar vägen framåt snarare om att ställa krav på hållbara riskgrödorna som inte bidrar till avskogning och markomvandling och som produceras och med respekt för mänskliga rättigheter, säger Thunborg.

Liten del av den globala produktionen

En av svagheterna med avskogningsförordningen är att allt fokus ligger på avskogning, medan andra problem inte adresseras, menar Svenska plattformen för riskgrödor

– Utvecklingen riskerar inte nödvändigtvis att ta oss bakåt, men ser man till palmolja och soja står importen till Europa för en relativt liten andel av den globala produktionen, 10 respektive 15 procent, och majoriteten av det som importeras till Europa är redan idag avskogningsfri, säger Thunborg.

Farhågan är att avskogningsförordnigen kommer att leda till ökade kostnader för kontrollsystem, men utan att den totala avskogningen nödvändigtvis minskar, där varorna från nyligen avskogade områden säljs på andra mindre reglerade marknader, 

– Denna farhåga bekräftades när jag tidigare i februari besökte en stor sojaproducent i Brasilien där ett troligt scenario enligt dem är att sojaproducenter med liten exponering mot Europa kommer exportera soja som de köper via konkurrenter för att möta lagkraven, snarare än att själva ställa krav och upprätta kontrollsystem för avskogningsfri soja, säger Thunborg.

Fördelen med avskogningsförordningens är att den kan bidra till att sätta press på andra länder att anta liknande lagar. En nackdel är att förordningens avsnitt om mänskliga rättigheter tonades ut i slutversionen.

– Mänskliga rättigheter finns fortfarande med, men med hänvisning till nationell lagstiftning i producentländerna snarare än internationellt erkända mänskliga rättigheter, vilket EU-parlamentet förespråkade, säger Thunberg.

Thunberg poängterar att där avskogningsförordningen inte räcker till måste EU och EU:s medlemsländer istället använda andra metoder för att uppnå förändring, till exempel genom att inkludera skrivelser om avskogning och mänskliga rättigheter i de handelsavtal som förhandlas av EU. Ett exempel här är det handelsavtal med Indonesien som förhandandlas för närvarande. 

En annan väg som Thunberg förespråkar är att använda Parisavtalet, där EU-kommissionen har lagt fram förslag om sanktioner mot länder som bryter mot Parisavtalet. En tredje väg är att företag i ett land kan gå samman för att gemensamt ställa krav på sina leverantörer, så som exempelvis sker i Svenska plattformen för riskgrödor. 

– En nyckelfråga är hur man kan få till system som ger naturen ett ekonomiskt marknadsvärde. Medan vi i väst drar nytta av de ekosystemtjänster som regnskogarna ger oss, såsom att binda och lagra koldioxid och en stor artrikedom, går länderna med regnskog miste om ekonomisk vinst om de inte brukar marken som de har till förfogande. För människor i Indonesien och Malaysia är palmolja många gånger deras möjlighet ut ur fattigdom. Förutom handelsavtal och sanktioner är det därför viktigt att också hitta ekonomiska lösningar som på andra sätt kan bidra till att lyfta människor ut ur fattigdom, säger Thunberg.

Niclas Malmberg