Mat och Klimat

Hur mycket samhällsnytta kan jordbruket bidra med?

Fler artiklar av denna författare

4 mars 2023

Många förväntningar finns på dagens lantbrukare. Hen ska inte bara stå för produktion av mat, men därutöver också svara för förnyelsebara material, bioenergi, solcells- och vindkraftsparker, kolinlagring, biodiversitet och andra ekosystemtjänster. Hur prioriterar man bland alla dessa uppgifter för att uppnå störst samhällsnytta?

Alnarpskonferensen 2023 gick av stapeln den 15 februari, med frågeställningen hur mycket samhällsnytta som går att pressa ut ur jordbrukslandskapet som tema. Omkring 200 personer från akademi, näringsliv, branschorganisationer och myndigheter träffades under konferensen, och enligt Johanna Grundström, kommunikatör vid SLU Partnerskap Alnarp, gav mötet mellan olika erfarenheter några nya förslag till lösningar.

– Bland de slutsatser som presenterades i den avslutande paneldebatten konstaterades att marken inte kommer att räcka till för allt man nu vill använda den till. Det krävs att ett holistiskt perspektiv, kanske genom tuffare lagstiftning, och att multifunktioner eftersträvas, liksom ökat tillvaratagande av växtbiomassans potential. Konkreta exempel som lyftes var bland annat snabbväxande träd, som om de planteras på rätt plats kan minska övergödning, främja biodiversitet och ge material till exempelvis kläder, säger Grundström.

Ett annat perspektiv som lyftes av panelen var att bättre nyttja de resurser som finns, istället för att det ska bli svinn. För att uppnå det krävs en lönsam process och att samhällsvinsten belyses och odlaren premieras. Ett par konkreta exempel på hur man kan omvandla svinn i matproduktionen till nya resurser gavs.

– Två exempel som lyftes var broccoliprojektet, där stammar och blad tas tillvara och förädlas till pulver som näringsrik livsmedelsingrediens, samt proteinfabriken som nyttjar gröna blad, exempelvis blast, för att utvinna protein och bioenergi, säger Grundström.

 

Krävs helhetsperspektiv

I paneldiskussionen betonades också att för att uppnå en hållbar utveckling krävs att människan är förankrad i landskapet och tar långsiktigt ansvar för dess och markens värden. Detta kommer inte minst tydligt till uttryck i den debatt som nu förs om vindkraftens plats i landskapet.

– En grundläggande förutsättning är att förstå varför landskapet ser ut som det gör och de värden som landskapet bidrar med ur ett helhetsperspektiv, där förnybar energi är ett exempel, säger Grundström.

 Att ge ett entydigt svar på vad som är jordbrukets viktigaste roll i den cirkulära bioekonomin är dock svårt. Jordbruksmarken är en ändlig resurs som måste värnas, och oavsett vad som ska produceras finns det målkonflikter, menar Grundström. 

– Jordbruket förväntas leverera ett stort antal tjänster som är fundamentala för bioekonomin, som livsmedel för människor, foder till djur, biobaserade material och energi. När det gäller förnyelsebara material kan jordbruket komplettera skogen som råvaruleverantör genom sina särskilda kvaliteter. Detta samtidigt med ett flertal andra ekosystemtjänster som exempelvis biodiversitet, kolinlagring och rekreation. För att det ska kunna ske hållbart måste vi utveckla cirkulära system som inbegriper samhället som helhet, säger Grundström

 

Efterlyser långsiktiga strategier

För att uppnå det krävs att man från politiskt håll stöttar en grön omställning med både lagstiftning, skatteförändringar och olika offentliga stöd. Under konferensen framhölls vikten av långsiktiga strategier, för att ge förutsättning för företagen i primärproduktionen att våga satsa och driva omställningen i praktiken. 

Konkreta exempel som nämndes var en uppdaterad livsmedelsstrategi, tydligare spelregler för biogas och att värna åkermark. Att det fortfarande finns kommuner som inte utnyttjar sitt planmonopol för att stoppa exploatering av odlingsmark är ett exempel på hur man från politiskt håll aktivt motverkar en hållbar utveckling. Ansvaret ligger dock inte enbart på den förda politiken, utan också på konsumenter och producenter. Ett exempel som nämndes var hur import av soja leder till omfattande miljöbelastning i andra länder.

– Kunskap och teknik finns men det saknas incitament för att bryta resursslöseri och miljöförstöring, vilket gäller i hela kedjan från råvaruproducent till konsument, säger Grundström.  

 

Niclas Malmberg

SENASTE NYHETERNA

Upptäck mer från Mat och Klimat

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa