Producera mat till människor, inte foder till djur i köttindustrin! Del 1.

Producera mat till människor, inte foder till djur i köttindustrin! - Del. 1

Stefan B Nilsson

Fler artiklar av denna författare

Tycker du om denna artikel?

Lyssna på intervjun på svenska, engelska, spanska.

Svenska.

Spanska.

Engelska.

Sandra Lamborn, kampanjledare för hav och jordbruk på Greenpeace, har intervjuats av Mat & Klimats chefredaktör. Detta är den första delen (av två) av en skriftlig intervju. Ett av Sandras budskap är vi behöver avveckla djurfabrikerna, där det allra mest kött vi äter produceras. De djur vi har kvar ska jag vara ute och vara en del av jordbruket och näringscykeln. Idag används mer än 75 procent av odlingsmark i Sverige till att odla foder till djur i köttindustrin. Den andra delen av intervjun publiceras om en vecka.

Intervju med Sandra Lamborn, Greenpeace

1. I de nya Nordiska näringsrekommendationerna föreslås att vi ska äta betydligt mer växtbaserat och mycket mindre kött och mjölkprodukter. Högst 300 gram kött per vecka för hälsan och klart mindre för miljön och klimatet. Vad anser Greenpeace om miljö- och klimataspekterna i de nya rekommendationerna?

Vi blev glatt överraskade av rekommendationerna från NNR. Det är väl egentligen första gången rådet så tydligt satt rekommendationerna baserat inte bara utifrån hälsa utan också utifrån ett tydligt klimat- och miljötänk. Sedan kan jag tycka att de gärna fått utgå efter forskarnas råd och sänkt den rekommenderade mängden kött och mejerier som konsumeras per vecka i linje med dessa. Men på det stora hela en positiv hållning som jag hoppas att rådet kommer att utveckla mer under kommande år.

2. Ministern med ansvar för jordbruk, Peter Kullgren, säger att Sverige behöver öka produktionen. Vad anser du om det uttalandet?

Detta är ju så talande för hur Tidöpartierna ser på Sveriges ansvar i klimatfrågan. Enligt deras politik ska vi fortsätta eller till och med öka våra utsläpp, och outsourca problemen till något annat land. Till det har många i Sverige en seglivad föreställning om att vi är bäst i klassen vad gäller hållbar matproduktion och djurvälfärd. Så är tyvärr inte fallet, då vi har tappat stort ända sedan vi gick med i EU och tog del av CAP vid 90-talets mitt. Och även om vi vore bäst i klassen skulle det inte vara något att skryta om, då samtliga elever är rätt så urusla.

Sverige importerar 50 procent av det kött vi äter och i runda slängar 30 procent av de mejerivaror vi konsumerar. Det importerar vi till allra största del från andra länder i Europa. När forskare har tittat på klimatkostnaden för exporterade kontra importerade animalier är dessa siffror i princip de samma. Att importerat kött och mjölk skulle vara sämre för klimatet är alltså inte sant, givet att det inte kommer från kor som trängs på skövlade områden i Amazonas.

Sverige måste – precis som många andra länder – minska sin produktion. Vi behöver montera ner djurfabrikerna och de djur vi har kvar ska vara ute och en del av jordbruket och näringscykeln.

3. 75 procent av allt det spannmål och de baljväxter som produceras i Sverige (och världen) går till foder till nötkreatur, grisar och kyckling/höns i köttindustrin. Hur kan vi ändra på det?

Det enkla svaret är: färre djur. Inte bara för att säkra tillgången på livsmedel utan även för att undvika att förvärra den klimatkris vi redan befinner oss i. Problemet är att vi i den rika delen av världen är vana vid en viss mängd animalier på våra tallrikar, och det i kombination med en enorm kött- och mjölklobby som effektivt slår ner alla politiska försök till omställning av livsmedelssektorn, resulterar i en politisk motvilja att ens ta i frågan om ändrade kostvanor med tång.

Men fanns det en faktiskt vilja från politiker och industri har vi all möjlighet i världen att skapa en mer dynamisk livsmedelsproduktion, där den främsta proteinkällan inte kommer från djur utan från en bred variation av ärtor och bönor, där spannmålet i första hand går till humanföda och där de djur som fortfarande hålla i jordbruket går ute och bidrar som en integrerad del av ekosystemet.

4. Är det korrekt att hänvisa till kriget i Ukraina som orsak till problem inom jordbruket och livsmedelssektorn?

Nej. Snarare visade den med skrämmande tydlighet på hur fragilt och skevt vårt livsmedelssystem är. Putins invasion av Ukraina förstärkte de redan existerande spekulationerna på livsmedelsmarknaden, ett cyniskt spel som resulterar i att de redan rika och de stora multinationella jordbruks- och livsmedelsföretagen kan sko sig på att människor svälter.

Precis som i resten av den storskaliga industrin domineras livsmedels- och jordbruksindustrin av en mycket liten grupp företag, fyra företag kontrollerar över 70 procent av den globala jordbruks- och livsmedelsmarknaden. Dessa företag har fritt spelrum att bestämma vilka länder som får mat och till vilket pris – vem som går hungrig och vem som får mat.