Fingrar i jorden och en framtid att vårda

Något av det mest kraftfulla vi kan göra för klimatet är att minska vår konsumtion av animaliska produkter. Men att äta mer växtbaserat är inte en uppoffring, det är en smakupplevelse! Jag vill dela ett recept som jag ofta återkommer till: en växtbaserad version av den indiska rätten Palak Paneer.

När vårsolen börjar värma och dagarna blir längre, är det många av oss som längtar efter att sätta spaden i jorden. För mig är det en återkommande känsla varje vår – lusten att odla, att få se något gro, växa, mogna. Jag flyttade från storstaden till landet för ungefär tolv år sedan, delvis på grund av en längtan efter att lära mig just detta: att odla min egen mat. Det är ett beslut jag aldrig ångrat.

Varje sommar tar odlingsivern över och jag kan lätt spendera hela dagen i mina odlingsbäddar. Jag rensar ogräs, planterar, vattnar – och försöker hålla sniglar, rådjur och mina egna höns borta från att sabotera allt jag vårdar med kärlek. Det är rofyllt, men också meningsfullt. För mig är odlandet inte bara ett fritidsintresse, det är ett slags tyst aktivism. Ett sätt att vara ett med min matproduktion.

För sedan andra världskriget har vårt livsmedelssystem förändrats drastiskt – och inte till det bättre. Storskalig monokultur, pesticider, konstgödsel och massiva maskinparker har blivit normen. Allt för effektivitetens och vinstens skull. Men denna industriella modell förstör våra jordar, förorenar våra vatten och släpper ut enorma mängder växthusgaser. Flera forskare menar att vi bara har omkring 50 odlingssäsonger kvar innan våra jordar är så utarmade att vi inte längre kan odla mat som förr. Det är svårt att ta in – men desto viktigare att agera.

Att odla själv, eller kanske ännu bättre, tillsammans med andra, är ett sätt att återknyta kontakten med jorden. Att förstå vad mat faktiskt är, var den kommer ifrån, hur mycket arbete och varsamhet den kräver. Och parallellt med detta: att ställa om vår kost till mer växtbaserad mat. Det är både en direkt klimatåtgärd och en kärleksförklaring till våra framtida generationer. För mat som inte bidrar till att jorden utarmas – det är mat som ger liv.

Något av det mest kraftfulla vi kan göra för klimatet är att minska vår konsumtion av animaliska produkter. Men att äta mer växtbaserat är inte en uppoffring, det är en smakupplevelse! Så för att knyta ihop denna text vill jag dela ett recept som jag ofta återkommer till: en växtbaserad version av den indiska rätten Palak Paneer – här med tofu istället för ost.

Palak tofu – växtbaserad version av Palak Paneer

4 portioner

Ingredienser

• 400 g tofu, pressad och tärnad
• 200 g färsk spenat (eller 150 g fryst)
• 1 gul lök, hackad
• 2 vitlöksklyftor, finhackade
• 1 msk färsk riven ingefära
• 2 tsk garam masala
• 1 tsk spiskummin
• 1 tsk gurkmeja
• 1 tsk chiliflakes (valfritt)
• 2 msk tomatpuré
• 2 dl havregrädde eller kokosmjölk
• Salt & peppar
• Olja att steka i

Gör så här

1. Fräs lök, vitlök och ingefära i lite olja tills de är mjuka.
2. Tillsätt kryddor och tomatpuré och låt fräsa någon minut.
3. Lägg i spenaten och låt den mjukna (om färsk). Använder du fryst – låt den tina med.
4. Mixa grönsaksblandningen slät med stavmixer eller i blender.
5. Häll i havregrädden/kokosmjölken och värm upp. Smaka av med salt och peppar.
6. Stek tofun gyllene i en separat panna, salta lätt.
7. Rör ner tofun i spenatröran och servera med ris eller naan.