Myten om att källsortering inte spelar någon roll, att alla typer av förpackningar ändå bränns tillsammans, fortsätter att vara stark. Och kanske bidrar den till att vi svenskar är dåliga på att lägga plastförpackningar där de ska vara.

Enligt Svensk Plaståtervinning går mindre än 20 procent av plastförpackningarna till återvinning, om PET-flaskor undantas. När det gäller pantburkar- och flaskor är andelen 90 procent, vilket är bäst i EU. Ett system där man kan spara en slant genom att återlämna den förpackning man köpt ger onekligen bra effekt.

Men hur är det då med myten, var hamnar de plastförpackningar som faktiskt samlas in? I Motala är det korta svaret, i Svensk Plaståtervinnings anläggning Site Zero det lite längre. Men långt ifrån allt plast som kommer till anläggningen går att återvinna i slutänden. För närvarande enbart cirka en tredjedel.

Även om plast tillverkad av fossil olja ses som en praktisk och billig produkt av många, bland annat utifrån hur plastförpackningar kan hålla livsmedel som frukt och grönt färska, orsakar plasten stora problem. Både om den bränns och ger upphov till koldioxidutsläpp och klimatpåverkan, och om den sprids i naturen som mikroplast. Det är därför angeläget att höja återvinningsgraden.

Anläggningen i Motala är ny, etablerad först 2019. Och det är än så länge enbart första steget av återvinningsprocessen som utförs i Sverige. Plastbalarna från anläggningen körs sedan med lastbil till industrier på kontinenten där plasten omvandlas till små kulor, som därefter hanteras i fabriker i främst Tyskland och Nederländerna, för att först därefter bli till nya förpackningar.

Den första januari 2024 börjar en ny förordning att gälla som flyttar ansvaret för förpackningsinsamlingen till kommunerna. Förhoppningen är att det kommer att öka källsorteringsgraden när en och samma aktör får ett samlat ansvar över sophanteringen, och därmed ges bättre förutsättningar att bygga upp infrastruktur för hushållsnära insamlingsstationer.

Men det är inte alla som jublar över en situation där mer plast återvinns. Oljeindustrin ser hur det ökade intresset för fossilfria transporter drar undan en intäktsmöjlighet för branschen, vilken man vill kompensera genom en ökande plastsektor. Redan idag står plastindustrin för den tredje största utsläppsnivån bland olika industrisektorer, enbart efter tillverkning av stål och cement. Men medan de två senare är sektorer där ansträngningar görs för att komma bort från fossil energi, har oljeindustrin inget intresse av att minska oljeanvändningen.

Några som förordar plast är förpackningsföretaget Scanfill som bland annat marknadsför sina produkter med att en plastinklädd gurkan håller sig fräsch i två veckor, istället för de tre dagar gurkan håller sig om den inte är inplastad. Men i frågan om plastens nytta – att hålla livsmedel fräscha – gäller det också att vara observant, och enbart använda plaster som inte samtidigt är hälsovådliga, i korthet undvika plaster med mjukgörande ftalater, och istället välja plaster av polyeten.