Hoppet om att teknikutvecklingen ska lösa miljöproblemen grusas ständigt av att de förbättringar som görs äts upp av ökad konsumtion. Ett välkänt exempel är att i takt med att verkningsgraden i bilar förbättrats, med potentiellt minskad drivmedelsåtgång, har bilarna samtidigt blivit större och fler, och utsläppen därför istället ökat. Mindre omtalat är hur utvecklingen av LED-lamporna gjort att vi lyser upp vår omgivning allt mer.

Den energislukande glödlampan hade uppenbara nackdelar. Men medvetenheten kring att den el som glödlampan förbrukade hade ett pris gjorde att på 1970- och 80-talet släckte många i rum man inte vistades. Med LED-lampornas intåg blev elkostnaden för att lysa upp alla husets rum så låg att lamporna kan stå på utan att någon behöver ljuset. Och inte bara i husen. Utomhusbelysningen har formligen exploderat de senaste åren. Både i villaträdgårdarna och i kommunal regi, som exempelvis Allt ljus på Uppsala.

Även om denna allt mer utbredda belysning utomhus inte är ett ekonomiskt problem, ställer ljuset till andra problem. Ljusföroreningar hotar till och med att bidra till artutrotning. Jordens belysta yta ökar med ungefär 2-6 procent om året, vilket innebär en fördubbling på 20 år. Till sist finns ingen plats där natten får vara natt. Och det är dåliga nyheter för alla de djur som behöver natten för att tordas ge sig ut på jakt. Ett djur som drabbats hårt i Sverige är fladdermusen. Brunlångörat har minskat kraftigt de senaste 30 åren och är sedan 2020 på Artdatabankens rödlista. Orsaken är att fladdermusen undviker ljus, och därför omgärdas av allt fler upplysta barriärer. Och i väntan på att det någon gång ska bli mörk natt riskerar den att svälta ihjäl.

Men ljusföroreningarna kan vara ett problem inte bara för arter som skyr mörkret – men också för de som dras till ljus. Ett exempel är insekter som överger landsbygden och dras till städernas ljus, samtidigt som det gör att de inte kan pollinera ängar. En studie på ängar i Bernese Prealps visade att mer än 60 procent av den nattliga pollineringen upphörde när ängarna stördes av nattljus. En undersökning av kåltistelväxter som utsattes för artificiellt ljus visade att färre frukter producerades. Även om dagpollinatorerna är fler än nattpollinatorerna var bortfallet nattetid alltså så stort att ljusföroreningarna hade tydligt negativ effekt på produktionen.

Flera länder vidtar nu åtgärder mot ljusföroreningar. Frankrike är ett av de länder som kommit längst, med en nationell lagstiftning med ljusförbud vissa tider på dygnet. Tiderna varierar beroende på vilken typ av område det är. Krav ställs också på ljusets sammansättning. Framför allt är fokus på att få bort de blå våglängderna. Även Tyskland och Italien har agerat mot ljusföroreningar för att värna de pollinerande insekterna. Men i Sverige, landet utan miljödepartement, lyser nationella åtgärder mot ljusföroreningar med sin frånvaro.