6 april 2022

Hur mycket kan vi egentligen konsumera om vi ska klara klimatmålen? Ett försök till svar på frågan presenteras i rapporten The Future of Urban Consumption in a 1,5C World.

Konsumtionen måste begränsas

Det är forskare vid universitetet i Leeds under ledning av professor John Barret, Energy and Climate Policy, som tagit fram en lista över konsumtionsbegränsningar som skulle bidra till att få bort en fjärdedel av de minskade utsläpp som är nödvändiga för att klara 1,5-gradersmålet. Två ambitionsnivåer redovisas för 2030, progressive och ambitious.

Med progressive avses ett mål som inte bara är nödvändigt att hålla sig inom, men som också är relativt enkelt för hushållen att leva upp till med nuvarande tekniska lösningar. För att uppnå målet ambitious förutsätts däremot en resurseffektiv produktion som ännu inte finns, och nivån kan därför snarare ses som en vision att sträva efter. 

Viktigt att observera är att listan enbart riktar sig till oss i den rika delen av världen. Skulle hela världens befolkning öka sin konsumtion inom de begränsningar som anges blir effekten den motsatta. Så stor är skillnaden i konsumtionsmönster mellan olika länder. 

Det är det globala nätverket C40 cities, som samlar 97 av världens större städer, däribland Stockholm, som publicerat rapporten. Samtidigt som dessa städer står för 10 procent av de globala koldioxidutsläppen konstateras i rapporten att utvecklingen i många av städerna går åt rätt håll vad gäller minskade lokala utsläpp, dvs om man bortser från konsumtion av importerade varor. 

Maten helt avgörande

Men när också konsumtionen inkluderas går utvecklingen däremot åt helt fel håll, med dramatiskt ökade utsläpp. Att vi alla på individnivå begränsar vår konsumtion är därför en avgörande faktor om klimatmålen ska kunna uppnås. Enligt rapporten är de konsumtionsbegränsningar som anges inte något som minskar vårt välbefinnande. 

Vid sidan av minskade koldioxidutsläpp följer tvärtom en rad andra fördelar, som exempelvis att minskad konsumtion av rött kött och ökad konsumtion av frukt och grönt kan rädda 160 000 liv om året, när färre drabbas av diabetes, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar.

Just vilka livsmedel vi äter är en helt avgörande del av de livsstilsändringar som måste till, då maten enligt rapporten står för 13 procent av de konsumtionsbaserade utsläppen. För köttkonsumtionen anges taket i målnivån progressive till 16 kg per person och år, dvs lite drygt 40 gram om dagen. För mjölk anges ett tak på 90 kg per år, dvs ca 2,5 dl per dag. 

Ostälskande köttätare får då omedelbart problem att hålla sig inom gränsen, medan den som inte äter kött har utökat utrymme för mjölkprodukter. För att de nivåerna ska vara hållbara krävs dock samtidigt att matsvinnet halveras, både vad gäller matsvinnet i hushållet och matsvinnet i livsmedelskedjan.

Antalet fordon måste minska

Kläder och textilier orsakar 4 procent av de konsumtionsbaserade utsläppen. Här beräknas taket vara 8 nya plagg per år, förutsatt att klädsvinnet i produktionskedjan samtidigt halveras. Mot bakgrund av det stora utbud som finns av begagnade kläder torde det främst vara den som envisas med att i allt följa senaste mode som får svårt att hålla sig inom sådana ramar.

Våra privata transporter med motorfordon står för en dubbelt så stor andel av utsläppen, 8 procent. I C40-städerna är det genomsnittliga bilinnehavet 240 fordon/1 000 invånare. Detta genomsnitt måste ner med cirka 20 procent, till 190 fordon/1 000 invånare, enligt rapporten. Att alla fossilbilägare byter till elbil är alltså inte den lösning som förespråkas, perspektivet är istället att låta befintliga bilar rulla i 20 år innan de byts, för att motverka ökad resursanvändning i nybilsproduktion. 

En teknikpryl vart sjunde år

Flygresorna står för 2 procent av utsläppen. Att avstå från att flyga är kanske den allra enklaste åtgärden för den som vill leva klimatsmart, men det är inte ett helt flygfritt liv som sätts upp som krav i rapporten. Istället anges ett utrymme motsvarande 1 flygning på max 1 500 kilometer vartannat år. För tydlighets skull anger man samtidigt att detta inte ska tas som intäkt för att flyg rekommenderas för så relativt korta resor, då det är de korta flygturerna som är enklast att ersätta med tåg eller andra transportmedel. 

Mobiler, datorer och annan elektronik står för 3 procent av utsläppen. Här anges utrymmet vara högst en ny produkt vart sjunde år, vilket i praktiken kanske för de flesta är det svåraste av de begränsningar som listas, då uppdatering av operativsystem och appar gör att telefoner och datorer efter några år inte kan användas fullt ut som avsett. För att stärka konsumenternas position gentemot producenterna är detta därför ett område där ny lagstiftning måste på plats.

Sammantaget ger rapporten en positiv bild: 1,5-gradersmålet är möjligt att uppnå till 2030 med relativt enkla konsumtionsbegränsningar. Men det förutsätter samtidigt att det inte bara är en minoritet som håller sig inom de ramar som anges, utan att verkligen alla människor i den rika delen av världen sänker sin konsumtionsnivå till de nivåer som anges i rapporten. 

Niclas Malmberg