21 maj 2021

På senare år har flera brasilianska storstäder tvingats införa vattenransonering – och i de nordöstra delarna har fattigdomen förvärrats av återkommande torkor. Det gigantiska landet är beroende av den nederbörd som delvis genereras av de stora skogar som skövlas.

– Regnen är avgörande, våra floder och bäckar skulle inte räcka för den bevattning som behövs, säger Dirceu Dezem som är ordförande för ett förbund för markägare i Tapurah, som ligger i den nordliga delstaten Mato Grosso.

I det här området odlas enorma mängder sojabönor, men också majs och bomull.

Dirceu Dezem menar att nederbörden inte har minskat på senare år. Elproducenterna som är beroende av flodernas vattenflöden är dock av en annan uppfattning. De varnar för minskande nivåer i kraftverksdammarna – och hävdar att detta beror på en minskande nederbörd i hela landet.

Och när vattenmängderna minskar får elbolagen i stället gå över till kraftverk drivna av fossila bränslen, vilket både leder till dyrare el och ökande utsläpp.

Drabbar flera storstäder

Flera av landets storstäder har på senare år fått allt större problem med vattentillgången. São Paulo, med en befolkning på 22 miljoner invånare, och Brasília, har vid flera tillfällen drabbats av svår vattenbrist på senare år. Och i Curitiba, en stad med 3,7 miljoner invånare, infördes en fortfarande pågående vattenransonering 2019.

Nästan alla regioner i landet har under de senaste 20 åren drabbats av allt svårare och mer ihållande torkor. Det uppger forskaren Ana Paula Cunha vid statliga Cemaden, ett center för övervakning av naturkatastrofer.

De storskaliga jordbruken i Mato Grosso får delvis sin nederbörd från de moln som bildas i Amazonas regnskogar, förklarar forskaren José Marengo, som också arbetar för Cemaden. Om det systemet skulle sluta fungera skulle nederbörden halveras – vilket redan skett i området Pantanal, som har drabbats av enorma skogsbränder under de senaste två åren.

– De torra perioderna tycks bli mer intensiva, längre och varmare, vilket försenar nederbörden och ökar riskerna för bränder, säger José Marengo.

Han påpekar att Amazonas skogar samlar enorma volymer vatten och genererar tre fjärdedelar av den lokala nederbörden – och även transporterar stora mängder fukt till andra delar av landet.

Ana Paula Cunha säger att även andra skogsområden, som den som ligger mot kusten mot Atlanten och busklandskapet Caatinga, har utsatts för skövling – vilket i sin tur både lett till minskad nederbörd och högre temperaturer. Hon påpekar att stigande temperaturer i sin tur förvärrar vattenbristen eftersom avdunstningen ökar.

– Skogarna bidrar till att bibehålla vattencykler, producerar mer nederbörd och hålla nere de lokala temperaturerna, säger hon.

Mario Osava/ IPS

Se även: Forskare: Vattenfrågan nyckeln till fred runt Tchadsjön

Se även: Vattenfrågan avgörande för den framtida tillgången på mat