Koldioxid. Det är det enda man hör just nu i debatten om klimathotet. Vi behöver minska våra utsläpp av koldioxid. Köp en elbil, så ordnar sig allting; det är budskapet privatpersoner matas med från alla håll. De som har en djupare förståelse för hur komplext problemet egentligen är – och hur enkelt det faktiskt vore att få skutan på rätt köl igen – är som en liten, exklusiv klubb för speciellt intresserade. Klimatnördar. Jobbiga människor. Extremister, enligt vissa.
Enkelt är förstås inte rätt ord, och ett enda ord räcker inte på långa vägar, men det är ändå sant att lösningen är enkel. Den är bara oerhört svår att driva igenom, då den kräver en omvälvande förändring av vår privilegierade livsstil. Människor gillar oftast inte förändringar och strävar efter att bevara saker som de alltid har varit, utan att förstå att inget någonsin har varit som det alltid har varit; förändring är det enda konstanta i vår värld. Skillnaden är bara att vi nu behöver initiera den själva, i självbevarelsesyfte.
Det finns många som tycker att drastiska åtgärder för klimatet är onödiga eftersom ny, förbättrad teknologi kommer att göra alla andra åtgärder överflödiga. De har helt rätt i att ny teknik är på väg – vi kommer inte att ha den här typen av bilar, flygplan eller infrastruktur – men fram tills dess måste vi ge naturen och oss själva andrum; den nya tekniken kan komma om 10, 20 eller 50 år, och vi kan inte ta ut de fördelar den kommer att ge oss i förskott. Att bara gasa på leder till katastrof. Vi måste vända den negativa utvecklingen inom detta decennium, annars har vi ingen chans att klara ens de minst ambitiösa klimatmålen.
Därför föreslår vi ett tioårigt moratorium på all tillverkning av de mest resurskrävande kapitalvarorna som till exempel bilar, hushållsmaskiner och gräsklippare. Även icke nödvändiga transporter och resande med flyg måste naturligtvis skäras ned till ett absolut minimum. Det är viktigt att poängtera att ingen behöver gå ned i levnads- standard (om man inte mäter den i mängden prylar man äger – en infantil inställning). Med smarta lösningar som samåkning till arbete, uthyrning av verktyg och maskiner och semestrande i det egna landet kan alla ha det bra ändå. Simultant med införande av moratoriet görs med fördel stora satsningar på tjänstesektorn, andrahandshandel, reparationsverkstäder och upplevelseindustrin.
Framtidens teknik kommer att utvecklas under tiden av de företag som efter moratoriet vill vara i framkant av utvecklingen och sälja varor med lång livslängd, som är av hög kvalitet och reparerbarhet. Efter moratoriet ska tillverkarna själva ha ansvar för service, uppgradering och återvinning av produkterna de säljer (se kapitel 3 om fullständigt cirkulär ekonomi), i stället för att allt ansvar läggs på konsumenterna.
Ett svenskt forskningsprogram drivet av några av de mest framstående lärosätena i landet har publicerat en rad artiklar och rapporter med fokus på konsumtionens effekter på klimatet. En princip som framhålls är tillräcklighet, och deras undersökning visar att en minskad materiell konsumtion parat med förkortad arbetstid ger människor ett ökat välbefinnande – utöver de uppenbara positiva effekter det har på klimatet.
Till de som fortfarande tycker att det känns som en uppoffring säger vi bara, är inte våra barn värda en uppoffring? Känns det verkligen bättre att blint köra över stupet och låta kommande generationer ta smällen? Tio år är en försvinnande kort tid, och om vi kan använda tiden till att säkra att jorden förblir beboelig för människor och djur är det väl värt denna så kallade uppoffring?
Vi lever i överdrifternas guldålder. Vi tror att ett absurt överflöd är samma sak som livskvalitet. Detta är inte vad det betyder att vara människa. Att sitta med vänner och familj runt ett bord, njuta av mat, dryck och musik, det goda samtalet och en känsla av tacksamhet för vad denna makalösa planet förser oss med helt gratis – det är livskvalitet. Vi behöver bara lyfta blicken en stund från skärmen, låta bullret från fabrikerna tystna och bara vara människor. Låter det så hemskt illa? Det gör det inte för mig. Det låter faktiskt helt underbart.
Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.