26 april 2021

I veckan togs några mycket viktiga steg i kapplöpningen för att bromsa klimatkrisen. På Bidens digitala klimatmöte annonserade USA, Japan och Kanada rejält höjda klimatmål till 2030. Och dagen före klimatmötet lyckades EU:s 27 regeringar och EU-parlamentet enas om en klimatlag som också innebär klart höjda klimatmål. 2021 innehåller en rad tunga internationella möten om klimatet, som kulminerar med COP26 i Glasgow i november.

USA är tillbaka på den internationella klimatscenen

USA:s utfästelse att kraftigt höja sina klimatmål, jämfört med vad president Obama presenterat på Pariskonferensen 2015, kan bli en ”gamechanger” globalt. President Biden presenterade målet på det virtuella klimatmötet (22-23 april) som han bjudit in ett 40-länder till. Obamas mål var en minskning av utsläppen med minst 26-28 procent till år 2025. President Biden tillkännagav nu minskningar med 50-52 procent till år 2030 (i båda fallen jämfört med 2005 års nivå), dvs en fördubbling om än fem år senare. 

Bidens regering är fylld av ytterst klimatkunniga och erfarna politiker som under de tre första månaderna av presidentperioden verkligen fokuserat på klimatpolitik. En rad presidentdekret har utfärdats och hälften av infrastrukturplanen ”American Jobs Plan” på över 2000 miljarder dollar (ja, du läste rätt) som Biden har lagt fram är klimatrelaterat. (Det lär dröja ett par månader till innan det behandlats färdigt i kongressen och Mat & Klimat kommer att återkomma om detta i en kommande artikel.) 

USA:s president Joe Biden annonserar en halvering av utsläppen jämfört med 2005 års nivåer

Men det var inte bara USA som presenterade höjda utsläppsmål i samband med det virtuella klimatmötet. Bidens klimatsändebud John Kerry hade varit i direktkontakt med en rad stater inför mötet och satt rejäl press på höjda klimatambitioner. I några fall verkar det ha gett resultat. Kanada deklarerade sitt nya högre mål till 40-45 procents minskning till år 2030, jämfört med 2005 års nivå. Japan lovade höja sitt mål från 26 procents sänkta utsläpp till 46 procent till år 2030, jämfört med 2013. För alla tre länderna gäller också målet om klimatneutralitet till år 2050.

Att tre av världens rikaste länder med mycket stora utsläpp skärper sina mål är av yttersta vikt. Det bidrar till momentum och en sätter press på andra länder att göra samma sak. Bidens klimatmöte kan ses som ”början av spurten” inför COP26 i Glasgow i november. Senast då ska alla länder tillkännage sina nya, skarpare klimatmål. Om en månad kommer Sydkorea att hålla ett eget internationellt klimatmöte och förväntas då att tillkännage en skärpning av sitt eget klimatmål. I juni hålls G7-mötet i Cornwall, Storbritannien och i oktober hålls G20-mötet i Rom. Klimatfrågan kommer att vara i centrum för båda dessa möten för världens största industrinationer.

Grafen visar olika regioners utsläpp av växthusgaser över tid. Källa: Our World in Data

EU antar ny klimatlag – präglad av kompromisser

En dag före Bidens klimatmöte lyckades alla EU:s 27 regeringar och EU-parlamentet, efter långa förhandlingar, komma överens om ett utsläppsmål på 55-57 procents minskning till år 2030 (jämfört med 1990 års nivå) och klimatneutralitet 2050. EU-parlamentet hade som ingång i förhandlingarna en sänkning med 60 procent, men flera EU-länder ville inte jämka sig med det. Det finns i slutkompromissen också tydliga krav för hur mycket som ska räknas för kolsänkor, som exempelvis skogen.

Till klimatmålet finns en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd (med 15 experter), så strukturen liknar i dessa delar den svenska klimatlagen från 2017. I uppgörelsen ingår också att utsläppskrav på vägen fram till 2040 ska tas fram. Utsläppsmålen gäller för EU som helhet, vilket kommer bli en utmaning att hantera under kommande år, om/när vissa länder vill minska sina utsläpp mycket mindre än EU-målen.

För EU-parlamentets del var var svenska Jytte Guteland (S) huvudförhandlare. Under en digital pressträff sa hon att det finns ”en konstruktion i den här klimatlagen som gör den väldigt stark” och att det var en ”historisk vändpunkt”. Hon fick stöd av de borgerliga partiernas EU-parlamentariker i sin syn att det var en bra uppgörelse.

Pär Holmgren (MP) var dock mycket besviken och såg uppgörelsen som ett ”fiasko”. Hans kollega Malin Björk (V) var också kritisk och sa att målet ”är långt lägre än det som enligt vetenskapen krävs för att Parisavtalet ska nås”. 

Pär Holmgren (MP) och den gröna gruppen är kritiska till kompromissen

Att EU till slut har nått en uppgörelse om klimatlag och konkreta mål om minskningar av utsläppen bör trots allt ses som en framgång. EU-strukturen ger ju bakåtsträvande nationer makt att bromsa och till och med blockera viktiga uppgörelser. Därför är en höjning från 40 till 55 procents minskning av utsläppen till år 2030 – med tanke på att alla länder måste vara överens – inte ett bakslag. Det viktiga nu är att momentum förstärks – som får allt fler länders ledningar och näringslivet världen över att ställa om och lämna fossileran så snart som möjligt.

Stefan B Nilsson