Nästan varje bil på hela parkeringsplatsen är en lyxbil. Det är som en exposé i självbildsbekräftelse. Mycket få behöver verkligen all den plats, motorstyrka och utrustningsnivå som förväntas av en standardbil idag. Allt med bilen som överstiger ens faktiska behov kan sorteras i kategorierna bekvämlighet, nöje och status, och där har vi definitionen av lyx. Alla ska ha en lyxbil. Helst en SUV, eller stadsjeep som vi ofta säger i Sverige. Har man inte råd så skuldsätter man sig med ett leende och en klapp på axeln från banken/finansbolaget.
Om det bara var fånigt att köpa sig en SUV så hade det varit en småsak, men nu är det dessvärre även livsfarligt för personer i omgivningen och förödande för framtida generationers livsbetingelser på jorden. Frågan man måste ställa sig hos bilhandlaren är alltså inte om man har råd med åbäket, utan snarare ”har planeten råd med en till SUV?” Svaret är inte under några omständigheter. Inte ens om den går helt och hållet på elektricitet. Överdimensioneringen av dessa bilars storlek, motorkraft, vikt och utrustningsnivå är absurd. Varför inte fler ställer sig på bromsen är djupt oroande.
Stadsjeepar är en trafikfara
En djuplodande undersökning av Keith Bradsher, reporter på New York Times, har visat att den genomsnittlige SUV-köparen mår riktigt dåligt. Hen känner sig utanför, dras med känslor av otillräcklighet och söker beskydd i form av den stora pansarvagnsliknande snuttefilt som denna bilmodell är. En stadsjeep är dock inte säkrare än en vanlig bil, tvärtom. Stadsjeepen är klart farligare, för den som kör den såväl som för fotgängare, cyklister och andra bilister. Samma sak gäller bilar med överdrivet starka motorer, vilket nu sitter i de flesta bilar som säljs.
När rökförbudet infördes var det inte för att skydda rökarna, utan för att bespara andra människor den livsfarliga passiva rökningen som de utsattes för. När det nu är klart att ett mycket liknande förhållande finns mellan stadsjeepar och omgivningen borde även här ett förbud införas, åtminstone i tätbebyggda områden. Bilkramarna invänder att rökning och stadsjeepkörning är väsensskilt och ojämförbart i och med att den ena företeelsen är hundra procent onödig och den andra är ett reellt behov (det av transport), men de har naturligtvis fel. Då transportbehovet i de allra flesta fall helt och hållet skulle kunna tillfredsställas av en cykel, kollektivtrafiken eller en mycket enkel elbil utan onödig extrautrustning (GPS, till exempel, har alla i telefonen nu) på max 700 kg, med 50 hästkrafter, en toppfart på 100 kilometer i timmen och ett maxpris på 100 000 kronor så är det en enkel fråga om pryltokighet kontra folkhälsa, miljöförstöring, ekonomi och trafiksäkerhet.
Hur kan detta inte vara en nobrainer?
Ut ur barnkammaren
Det är dags för oss som samhälle att växa upp och gå vidare från alla glänsande leksaker vi byggt vår identitet kring i den evolutionära barnkammaren. Ställd inför en tillräckligt stor och avgörande utmaning kan man bestämma sig för att mogna i stället för att passivt acceptera nivån man hittills verkat på som en av Gud given konstant.
Ja, många på SUV-fabrikerna kommer att bli av med sina jobb. Det blev också de på DDT- och freonfabrikerna. Men det kommer inte att råda någon brist på arbetstillfällen i den stora och nödvändiga omställning vi har framför oss.
Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.