Miljön i Sverige beror till mycket stor del på livsmedelspolitiken. Men den nyligen avslutade Almedalsveckan avslöjade en allvarlig brist i det offentliga samtalet: frånvaron av debatt kring behovet av ett växtbaserat och hållbart matsystem. Detta trots omfattande diskussioner om klimatförändringar, biologisk mångfald och övergödning. Denna diskrepans väcker frågor om potentiella intressekonflikter och inflytandet från livsmedelsindustrin på politiska beslut.

Livsmedelspolitiska rådet består, förutom av landsbygdsminister Peter Kullgren (KD), av chefer från företagen HK Scan, Kronfågel, Spendrups, Coca Cola, Cloetta, Pågen, Santa Maria och Orkla, samt representanter från intresseorganisationen LRF och kooperativen Arla och Lantmännen. Avsaknaden av vetenskaplig expertis inom detta råd riskerar att leda till beslut som prioriterar särintressen framför folkhälsa och miljöhänsyn. Ett oberoende, tvärvetenskapligt råd bestående av experter inom nutrition, folkhälsa, miljövetenskap och hållbar livsmedelsproduktion skulle kunna erbjuda en mer balanserad och evidensbaserad approach.

Empiriska data från RISE klimatdatabas visar att svenskt nötkött genererar cirka 70 gånger mer växthusgaser än bönor. Metanutsläpp från djurhållning är särskilt problematiskt, med djurindustrin som den dominerande källan i Sverige. Globalt har metanutsläpp bidragit med 30 procent av den observerade uppvärmningen sedan industrialiseringen. Modellberäkningar indikerar att en halvering av de globala metanutsläppen till 2030 skulle kunna reducera uppvärmningen med 0,3 grader fram till 2045.

Ekologiska studier visar att vilda däggdjur nu endast utgör 6 procent av jordens totala däggdjurspopulation mätt i biomassa, medan människor och domesticerade djur dominerar. Enligt Greenpeace upptas tre fjärdedelar av all jordbruksmark globalt av boskapsuppfödning och foderproduktion, vilket resulterar i omfattande monokulturer och förlust av biologisk mångfald. Samtidigt visar trender en snabb ökning av den globala köttkonsumtionen.

Övergödningen i Östersjön är ett konkret exempel på miljökonsekvenserna av intensiv djurhållning. Ett område 1,5 gånger större än Danmark lider av syrebrist, främst orsakat av näringsläckage från djurindustrin. Kvantitativa data visar att 23 miljoner grisar, 16 miljoner kor och 244 miljoner kycklingar i avrinningsområdet årligen genererar 2 miljoner ton kväve och 0,4 miljoner ton fosfor i form av gödsel. Detta kan jämföras med utsläppen från 85 miljoner människor i samma region, vars avfall innehåller 0,5 miljoner ton kväve och 0,1 miljoner ton fosfor per år.

Det är hög tid att inse allvaret i situationen och agera därefter. Vår livsmedelspolitik behöver baseras på vetenskaplig grund och hållbarhet, inte på enskilda gruppers intressen. Därför uppmanar vi beslutsfattare i Sverige att ta täten och satsa på en övergång till växtbaserad mat inom den offentliga måltidsverksamheten.

Linda Lindström och Jonas Norberg,

KÄLLOR

• Livsmedelsstrategin 2.0 (det framgår vilka som sitter i det livsmedelspolitiska rådet)
  
  
• Enligt RISE klimatdatabas orsakar svenskt nötkött ungefär 70 gånger mer växthusgaser än bönor
  
  
• År 2020 släpptes 4,55 miljoner ton metangas (räknat i CO2-ekvivalenter) ut i Sverige, varav 2,93 miljoner ton kom från idisslares matsmältning och 0,26 miljoner ton från gödselhantering.
  
  
• Methane is responsible for around 30% of the rise in global temperatures since the industrial revolution
  
  
• FN:s miljöprogram UNEP menar att vi kan minska klimatets uppvärmning med hela 0,3 grader till 2045 om vi halverar de globala metanutsläppen till 2030
  
  
• The global biomass of wild mammals
  
  
• ”Cirka tre fjärdedelar av all jordbruksmark på jorden används för boskapsuppfödning och produktion av deras foder, vilket orsakar enorma monokulturer och förlust av biologisk mångfald.”
  
  
• ”23 miljoner grisar, 16 miljoner kor och 244 miljoner kycklingar i avrinningsområdet årligen avger 2 miljoner ton kväve och 0,4 miljoner ton fosfor i form av djurgödsel. Detta kan jämföras med 85 miljoner människor som lever i samma område och vars avföring och urin innehåller 0,5 miljoner ton kväve och 0,1 miljoner ton fosfor per år”