Sverige har under lång tid varit på kollisionskurs med EU:s skogspolitik och dess försök att värna den biologiska mångfalden, även när det står i motsättning mot produktion av bioenergi. Tidigare EU-parlamentarikern Linnéa Engström (MP) skildrar exempelvis i sin bok Tillsammans var vi oslagbara hur den dåvarande svenska regeringen 2017 pressar henne att sätta pappersmassaindustrins intressen före naturvårdens, skogens och den biologiska mångfaldens.

Den totala kapitulationen gentemot pappersmassaindustrin i Sverige kom 2016, när Sveaskogs skogschef Herman Sundqvist utnämndes till generaldirektör för Skogsstyrelsen. Under sin tid som chef på Sveaskog svingade han friskt i debatten och utmålade organisationer som Naturskyddsföreningen, Skydda skogen och Världsnaturfonden som världsfrånvända och “artfixerade”. Efter utnämningen har hans språkbruk mildrats, men Skogsstyrelsen å andra sidan helt släppt sin roll som granskande myndighet över skogsnäringen i takt med att alla medarbetare som jobbar med naturhänsyn, artskydd och miljöfrågor motarbetats, enligt vad som framkommer i Lisa Röstlunds granskning Skogslandet.

Och tyvärr är det inte bara skogen i Sverige som svensk skogspolitik förstör. Sverige fick 2021, tillsammans med Finland, gehör inom EU för linjen att bioenergiintresset går före den biologiska mångfalden när det kommer till synen på vad som är gröna investeringar. Flera miljöorganisationer, däribland WWF Europe och Birdlife Europe, valde då att lämna EU:s miljöplattform, i kritik mot att synen på bioenergi inte längre baseras på forskning, och att skogsskövling klassas som hållbart.

Men är då inte bioenergi hållbart – så länge som ny skog växer i samma takt som äldre skog bränns upp och koldioxidhalten i atmosfären därmed inte ökar? I ett långt perspektiv går det att tänka sig ett sådant scenario. Men i en tid när vi i rask takt måste minska utsläppen för att ha en chans att hejda klimatförändringarna är det inte en lösning att öka utsläppen här och nu genom att öka förbränningen av biomassa, i hopp om att nya träd i en framtid kommer att nyttja den koldioxiden, och binda mer kol.

Skogspolitiken är därför en av EU-valets viktigaste frågor, där de svenska partierna dessutom står för vitt skilda åsikter. I ena ringhörnan står Moderaterna och propagerar för mer bioenergi från svensk skog, i andra står Miljöpartiet att menar att den svenska skogen istället i större utsträckning ska användas som kolsänka.