Mat och Klimat


Tankekraft

Tycker du om denna artikel?

Fler artiklar av denna författare

Vad är tankekraft? Jag talar inte om telekinesi, tankeläsning eller andra partytrick. Det största vi kan göra med våra hjärnor är att tänka fritt, nytt och annorlunda mot inhamrade normer. Detta har inte varit, och är inte, prioriterat i skolor och lärosäten, och det flagranta beviset är vår världs ytterst beklagliga tillstånd. Bristen på skarpa, kreativa konsekvensanalyser sticker i ögonen från sopberg, förstörda livsmiljöer för djur och människor och från den meningslösa produktionens aldrig slumrande transportband.

Bara en kort tankepaus uppenbarar den (förhoppningsvis) skrämmande likheten mellan Påsköns successiva utarmning av de tillgängliga resurserna med syfte att bräcka grannklanens senaste jättestaty och vår egen maniska jakt på statusmarkörer som ständigt nya, mer avancerade och skenbart bättre bilar, mobiltelefoner, bostäder och prylar. Vi dyrkar våra prylar som gudar, och sliter under arkaiskt långa arbetsveckor för att blidka prylgudarnas dekret, ”du skall ständigt fler föreställda behov tillfredsställa med ständigt fler onödiga prylar”.

Att finna en bättre väg kräver förvisst mer än bara en kort tankepaus, kanske många människor måste tänka både länge och väl, men det ligger i vår natur att vara kreativa och anpassa oss efter föränderliga omständigheter. Skulle vi en gång verkligen bestämma oss för att låta skygglapparna falla och ta itu med vår situation hyser jag inga tvivel om att vi skulle lyckas rädda jorden från utarmning och uppvärmning.

Tidsaxeln i förordet visar att vår egen tid på jorden är ett ögonblick, en knappt skönjbar blinkning i ett större historiskt sammanhang, och då är ändå skalan begränsad till 4000 år, i sig en försumbar del av all tid människor har vandrat på jorden. Vi har dock helt utan tanke på andra människor som kommer efter oss ockuperat rätten att roffa åt oss så mycket som möjligt av allt vi kan hitta omkring oss, och även under marken vi står på, utan några som helst begränsningar. Själviskheten är svindlande.

Vår lilla ö i universum har fortfarande resurser nog att föda oss alla utan att ställa till det för framtida generationer, ändå beskrivs det som politiskt omöjligt att genomföra adekvata förändringar för att det ska bli verklighet. Vår destruktiva livsstil står just nu i begrepp att oåterkalleligt smula sönder det lilla hopp som finns kvar för rättvisa gentemot våra egna arvingar.

Vad är det för en demokrati? Är det inte det lättaste i världen att föreställa sig hur framtida världsmedborgare skulle rösta i en sådan sak, och sedan handla därefter?

Låt oss använda vår ansenliga tankekraft för att undvika katastrof. Låt oss odla tankekraft i skolorna, låt oss ta den tillvara där den visar sig i samhället och låt oss främja den på våra arbetsplatser. Idag är en riktigt klarsynt tänkare något av en kuriositet, och hennes verk klassas som underhållning eller i många fall ett störningsmoment; i själva verket borde de som trots skola, media och prylkult(ur) lyckas framkomma med idéer om världsförbättring prisas, tas tillvara och framför allt lyssnas på.

Skolan är den logiska och självklara arenan att börja på, och utan att ge sig in i den svårt infekterade debatten om den svenska skolans administrativa uppbyggnad och utformning vill vi dela med oss av några grundläggande koncept:

Sluta upp med den själsdödande korvstoppningen av barnen. Inget barn är det andra likt, alla har olika talanger och intressen som måste identifieras, uppmuntras och stöttas. Idag är skolans fokus på att plugga. I framtiden måste det vara att tänka, och hur man finner adekvat information för att förbättra sitt tänkande och förankra det i kunskap om historien, insikt om nutiden och målsättningar för framtiden. Då tränas man i att hålla fler bollar i luften samtidigt, det vill säga att se dåtids-, nutids- och framtidsperspektiven som en helhet; en mycket viktig hjälp vid alla bedömningar och beslut i livet.

Att knäcka ett barns självkänsla för att det presterar svagt i till exempel matematik eller idrott kan leda till att vi förlorar banbrytande framsteg inom ett annat område som, om någon tagit sig tid att upptäcka vad barnet brinner för, skulle kunnat odlas i stället. Detta kräver fler vuxna i skolan så att alla barn blir sedda och hjälpta att finna sin egen väg.

Att spara in på skolan är ett fatalt misstag för vilket samhälle som helst. Låt skolan vara dyr och finansiera det genom att beskatta den ekonomiska eliten, finansbolagen, och framför allt alla oljebolag där enorma kapital finns.

Om ett samhälle som handlar rättvist gentemot kommande generationer är en utopi så är det en utopi vi måste ha. Vi kan åstadkomma det med tankekraft.

Åsikter och kommentarer


Dina åsikter och kommentarer är viktiga för Mat & Klimat!

Vi vill gärna veta vad du tycker.

Skriv till oss:

Tycker du om denna artikel?

SENASTE NYHETERNA

Gilla detta:

Upptäck mer från Mat och Klimat

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa